åter historik


Källa F 5 nytt 1987 av Folke P Sandahl

Översten och jag

1975 tillträdde överste Widmark som C F 5 och 1987 lämnade han sin befattning för att bli pensionär. Min speciella utsiktspunkt är att jag denna tolvårsperiod varit placerad utanför F 5 vid (se nedan) MPI, FOA, MHS, FLC och FS men ändå haft min flygtjänst som flyglärare kvar vid F 5 och i den rollen haft en hel del med flottiljen, framförallt dess flyghistoria förstås, att göra.

Nu vill jag egentligen mycket hellre berätta om överste Widmark ingalunda någon ny bekantskap för mig 1975. År 1948, Londonolympiadens år, tillbragte jag några oförglömliga veckor som sk sommarpraktikant vid F 15, Kungl. Hälsinge Flygflottilj praktikantofficer var överste Widmark, då fänrik och oförtröttlig livgivare åt vår verksamhet. Han inte bara bjöd på otroliga historier tex. om hur Skellefte-borna bibragts insikten i konsten att flyga Mustang med kirurgiska missgrepp på stadens lasarett som en av flera följder (närapå). Vi fick också skjuta pistol, ” hjälpa” mekaniker med J 21 och företa hisnande färder i SK 12 och SK 14 med noshjul. SK 14 hade ju normalt spärrställ och ett ordinärt placerat huvudställ med ovanligt studsriktiga ballongdäck, men på ett av F 15 exemplar satt alltså nosställ och tillbakadraget huvudställ. Orsaken kan F 5 äldre tekniker (det stod5 på flygplanet) berätta om. Och i detta skvaderartade flygetyg fick vi praktikanter, skolpojkar på sommarlov, alltså åka med. Det var rekryterande, nog sagt.

Trevlig prick

När jag så, rekryterad och klar, kom till F 5 som aspirant 1950 var överste Widmark där också, nu som löjtnant och min plutonchef. I den tidens frostnupna umgängesklimat chefer och underställda emellan utgjorde vår plutonchef ett glatt och hoppfullt undantag. I det närmast reglementsenligt rituella klagan på vår allmänna och, i varje särskilt fall, speciella uselhet fanns en underton av samförstånd. Den bar oss,. Och i jultidningen inflöt följande vers:

”Här kommer löjtnant Widmark, han är en trevlig prick, skämta han kan som ingen ann´, uppskattad livligt av truppen. På kvällar och på nätter han åker med sin T-rick *), på mornarna se´n är sömning som den, då han måst upp med tuppen. Han lär och instruerar hur väringar ska ta´s, hans mål är att omsider du ska bli markstridsbas. Men vad gör det etc (omkväde).”

*)nödrim, skulle vara T-Ford

Nödlandning

Under underrubriken ” Nu kan det sägas” måste jag berätta om en händelse från kursen, som både ger en karaktärsglimt och en delförklaring till att det pedagogiska reformarbetet vid överste Widmarks Krigsflygskolan 1975 -1987 gått så bra. Jag hade kommit in för nödlandning med min SK 16. Motorn var verkligen stendöd, instrumentens nålar slokade slappt, vindsuset var det enda som hördes utöver hjärtats dunk. Efter att ha skingrat en femgrupp radiolösa, på kontrakurs flygande SK 25 (Bücker Bestmann från bussfabriken i Örnsköldsvik) befann jag mig på finalen, det hette för all del inte så då. Då, där i landningsplanen, erinrade jag mig plötsligt vad vår pedagogiskt suveräne furir Gösta Kersmark i instruktionsverkstaden lärt oss aspiranter i allmän förståelse för flygplanets bränslesystem. Kort sagt: under upptagning och utflytningen före sättning gick motorn igång igen, jag drog på och gick om och landade sedan i lämpligare riktning.

Vid märket av segelduk, som vid denna tid före banornas tillkomst 1954 markerade vindriktning, fältets zonindelning och beordrad plats för landning, tjänstgjorde denna dag av alla min plutonchef, löjtnant Widmark. Med sin röda flagga stoppade han min inkörning och steg upp på vingen. Jag öppnade huven med dess motorvibrationerna skallrande glasrutor, han stack in huvudet och tittade snabbt ned till vänster om mig i dunklet bredvid stolen, sträckte sig därefter över mig och tittade lika snabbt ned i dunklet till höger om stolen, rätade upp sig och gav mig, där jag satt, en lång och outgrundlig men om ett rikt inre liv vittnande blick. Sedan hoppade han ned igen och visade med sin vita flagga att jag fick fortsätta till parkeringen. Vad han sett i dunklet? Därom må återigen äldre tekniker berätta. Men nog hade det varit fullt tillräckligt, för att diverse obehagligheter skulle kunnat följa för den arme aspiranten. Så skedde ej och det möjliggjorde bland annat denna artikel samt 30 år som flyglärare. Detta om hjärna och hjärta i samverkan.

1975- 1987

1975 ingick flygskolan i krigsflygskolans skol- och flygavdelning (förvirrande?), avd S/F, med överstelöjtnant Trotsman som chef. Det fanns ett elevkomapni med FörGFU- och GFU-elever (Förkortningslista i slutet) och ett skolkompani med FÖFS- och strilelever. Skolkompaniet var förlagt till Herrevadsklosterskolan, Hvks, elevkompaniet till flygskolans lokaler i dragonlägret.

Antalet elever vid flygskolan var 70 när 1975 gick in. Nyåret 1978 var antalet nästan detsamma 71. Men vilken skillnad ändå.

Antalet rena flygförarelever i GFU var visserligen likaratat, 37 resp 40. ( De andra eleverna utgjordes 1975 av meteorologaspiranter, trafikledaraspiranter och TIS:Ä-elever; 1987 av meteorologaspiranter, GTU-, FIK-,Komvux- och FörbFU-elever i sig en intressant förändring.) Men de 37 förareleverna 1975 hade en betydligt otryggare tillvaro än de 40 ,1987. Inemot hälften av 1975-eleverna var fältflygarelever, gallrade i FörGFU och ytterligare decimerade under GFU, hittills med 35 %, det skulle bli 54 % innan deras GFU var slut. Den andra hälften var regementsofficersaspiranter och de hade på nyåret hunnit till 23 % gallring, en av fyra och det räcker för kontinuerligt dålig smak i munnen.

GFU: Grundläggande Flygutbildning

FIK: Flyginstruktörskurs

FÖFS: Förberedande Fältflygarskolan

TIS: TypInflygning System

 

Utbildningsförbättringar

För att minska den utbildningsförstörande stressen hade betygsdelgivningssystem med veckovis redovisning och ibland s k 20-passrankningslistor just införts. GFU-eleverna själva hade haft stort inflytande på systemets utformning och förväntningarna infriades helt. Gallringar av typ ”blixt-från-klar-himmel” för eleven och hans kamrater upphörde därmed.

I OKAFF, det pedagogiska reform- och utvecklingsarbetet vid flygskolan, hade OKAFF 11, momentet om ”gott förhållande”, genomförts och en rejäl djupdykning i stressproblemet förestod. Flera andra OKAFF-moment väntade förstås på sin tur, ända fram till OKAFF 25, den stora flygpedagogiska kontaktkonferensen på Herrevadskloster hösten 1981.

1975 blev det år då utbildningen mera definitivt och påtagligt började anpassas till eleverna istället för tvärtom och nyåret 1987 var läget: 9 % avgångna för den ena och 0 % för den andra hälften av elevskaran, nu benämnd yrkesofficersaspiranter.

Skillnaden i avgångsprocent 1975-1987 är mer än en i och för sig uppseendeväckande sifferskillnad. Den står ytterst, denna skillnad, för en markant ändring i utbildningsklimat och utbildningsresultat. Denna ändring har bland annat också möjliggjort och medfört en  stabilisering av organisationen. Man kan numera ha en fast läraruppsättning knuten till varje elevkull med de fördelar detta innebär pedagogiskt och trivselmässigt. Man har en under utbildningsåret kontinuerligt ganska jämn konsumtion av flygtid, vilket rimligen bör underlätta planeringen av arbete och personalbehov på flygtidsproducentsidan. Till denna positiva utveckling har en del åtgärder utanför F 5 bidragits, såsom förbättring av DMT och kvalitetshöjning i stort av uttagningsinstrumentet.

OKAFF: Orientering kvalitétshöjning av flygförare

DMT: Defence Mecanism Test

Flottiljchefens roll

Det är självklart att en flottiljchef inte personligen kan delta i grovarbete med och detaljuppföljning av ett pedagogiskt utvecklingsarbete vid en av förbandets många enheter. Men tillståndsgivning, styrande-varnande-klarläggande frågor uppmuntran, stöd och annat sådant faller ändå på chefen att handha och detta allt är av avgörande betydelse för projektet och dess deltagares lust att fortsätta med det. Och så har chefen både det juridiska och så att säga anseendemässiga ansvaret för verksamheten, skyddet utåt om man så vill. När detta sagts är nog rätta tillfället inne för en senkommen lovprisning av överste Widmarks insats då den nya uttagnings- och utbildningsfilosofin angreps å det infamaste för några år sedan. Sådana angrepp har skett flera gånger men det är ett speciellt tillfälle jag tänker på. Man måste avskilja tre elever från utbildningsskede efter GFU, tänka sig. Stora larmet gick och behagligt glömmande att det proportionsvis var betydligt flera elever som måste avskiljas efter GFU förr i tiden, infann sig på F 5 en militant skara befattningshavare från flygstab och flottiljer för att göra processen kort med både DMT, OKAFF och F 5 utbildningsfilosofi i största allmänhet. Ty vad skulle avskiljningar efter GFU kunna bero på annat än att UTK och F 5 helt enkelt struntat i sin uppgift att ta bort otillräckliga elever? Och någon annan uppgift hade väl inte F 5?  Debatten pågick under två halvdagar med lång, het kväll däremellan och kan enklast beskrivas som något påfrestande för nervsystemet, ibland också för tron på förnuftets seger. Överste Widmark disponerade sina krafter uppenbarligen efter någon princip om strategisk reserv och när syrebehovet hos den sig försvarande proffssidan (lärare vid flygskolan och några psykologer) började bli kritiskt, satte han in sina krafter i ett lysande frontanfall som utan vare sig pajer eller gyttja till hjälpmedel fick den odrägligt anspråksfulla och inte så litet illasinnade ignoransen att överta hela syrebristen. (Bildspråket må förlåtas, jag vill ingen syndares död). Angriparen har sedan dess knappast avhörts utanför buskagen och historikerna kommer antagligen att utpeka bataljen i paviljongen Vingen som DMT- och OKAFF- dramats peripeti. Enligt min dagbok var överste Widmark ”fantastisk” i sina inlägg och det som imponerade mest utöver formuleringarna var den ingående kännedom och djupa förståelsen för dessa förvisso inte särskilt lättillgängliga område.

Festlig ram 

Överste Widmarks flottiljchefstid inleddes efter vad jag kan förstå med förberedelsearbete för och genomförande av Kungl Krigsflygskolans och hela Flygvapnets 50- års jubileumsfirande med en hejdundrande flygdag under Hans Majestät Konungens milda hägn och höga personliga närvaro. Och vid pensionsavgången dröjer sig ännu kvar en fläkt från den lika succéartade 60- årsflygdagen 1986 med en rad förnämiteter ur flygplanens värld på Ljungbyheds gamla flyghimmel; SK 16 och SK 25, som inledde denna artikel, må nämnas särskilt.

Skillnaden mellan 1975 och 1987 är stor, som den ju alltid blir när ett gott arv från tidigare dagar förvaltas, brukas och vidareutvecklas på bästa sätt. Fältherren vinner inte ensam slaget, men att räkna upp alla som hjälpt överste Widmark med den svåra uppgiften att leda en flottilj dessa tolv år låter sig inte göra – det vore ju att räkna upp hela F 5 personal.

Härmed ett enkelt tack till pensionären från f d praktikanten Johansson med tillönskan om många goda år. Livet börjar väl inte vid 60, men den bästa delen börjar nog då.

 Folke P Sandahl

bulletMPI: Militär Psykologiska Institutet
bulletFOA: Försvarets forsknings anstalt
bulletMHS: Militärhögskolan
bulletFLC: Försvarets Läromedelscentral
bulletFS: Flygstaben